Intel har för avsikt att investera så mycket som 80 miljarder euro i Europa, men de har däremot inte för avsikt att stå för hela kalaset själva. Tvärtom vill de ta del av betydande medel ur EU:s Chips Act, samtidigt som medlemsstaterna själva ska bidra. Ett exempel på detta är bolagets planerade megafab i Tyskland, Magdeburg, där Intel enligt tidigare rapport från Handelsblatt vill att den federala regeringen ska stå för omkring halva kostnaden.
Nu rapporterar Bloomberg om att Intel begär betydligt mer än i de uppgifter tyska Handelsblatt tog del av. Istället för de 3 miljarder euro, motsvarande cirka 3 miljarder USD, det var tal om tidigare ska det tillskott Intel söker vara 5 miljarder USD – utöver de 7,2 miljarder USD som sedan tidigare utlovats. Likt tidigare anges ökande kostnader för projektet vara anledningen till att Intel plockat fram en tiggarmössa modell större.
Disruptions in the global economy have resulted in increased costs, from construction materials to energy. We appreciate the constructive dialogue with the federal government to address the cost gap that exists with building in other locations and make this project globally competitive.
– Intel
Att kostnaderna för byggnationen ökat bekräftas av Intel i ett officiellt uttalande, som innehåller ett mer uppseendeväckande utspel. Bolaget skriver rätt ut att de kan flytta sin planerade satsning i Tyskland, Magdeburg, till ett annat land om den federala regeringen inte bjuder till ytterligare för att göra projektet ”globalt konkurrenskraftigt”. De uppskattar därför vad de beskriver som en ”konstruktiv dialog” med den federala regeringen.
När Intel mars 2022 gick ut med sin stora satsning var det svårt att tolka kommunikationen på annat sätt än att deras nya investeringar i Tyskland, Irland, Frankriker, Italien, Polen och Spanien var klappade och klara. Det är nu tydligt att så inte var fallet – innan Tyskland visade Intel tecken på att vackla kring byggnationen av en fabrik för paketering i Italien. EU-nationen hade degraderats till blott ett ”kandidatland” och även där handlar det om hur mycket regeringen är beredd att betala.
Enligt källor till Bloomberg ska Intels kostnader i Tyskland ökat markant från 17 till hela 30 miljarder euro, vilket är betydligt högre än de 20 miljarder euro Handelsblatt rapporterade om i början av februari. En sådan kostnadsökning för de ursprungliga planerna låter närmast osannolika, och om den stämmer bör den rimligen inkludera att Intel dessutom skruvat upp ambitionerna för satsningen i Magdeburg.
I all sin välvilja visar Intel på tecken på pragmatism, eller är i alla fall öppna för att hitta alternativa väger för att få EU och dess medlemsländer att stå för en större del av slutnotan. Från början ska bolaget ha väntat sig subventioner på omkring 40 procent för sina planerade EU-projekt, men ska nu ha öppnat för att regeringar på nationell nivå kan komplettera EU-subventioner med skattelättnader och subventionerade energipriser.
Intels ökade krav på subventioner behöver inte anses som helt omotiverade, däremot kan nivåerna diskuteras och det är svårt att inte göra en koppling till bolagets egen ekonomiska situation. Hårdnande konkurrens från AMD i konsumentsegmentet och från densamma samt ARM-aktörer på serversidan gör att bolagets intäkter, marginaler och vinst sjunker kraftigt. Under fjärde kvartalet gjorde Intel något så ovanligt som en förlust på 700 miljoner USD, att jämföra med en vinst på 4,6 miljarder samma period året dessförinnan.
