Tidigare i mars presenterades Semicon Coalition, som något klatschigt beskrevs för en ”koalition av de villiga” för att stärka europeisk halvledarindustri. Bakom satsningen står Belgien, Finland, Frankrike, Italien, Polen, Spanien, Tyskland, Österrike och initiativtagaren Nederländerna, som talade om att de ville få loss medel från rättsakten Chips Act.
Nu framgår att planerna sträcker sig längre än till EU:s nuvarande Chips Act och att de vill se en uppföljare, en ”Chips Act 2.0” om man så vill. I en intervju med Reuters talar Nederländernas ekonomiminister Dirk Beljaarts om att de nio länderna gör ”hemläxan inför den nya Chips Act” och att de vill dra lärdomar från det första finansieringsprogrammet för att forma en mer träffsäker andra rättsakt.
Redan befintliga Chips Act utvärderas just nu av den Europeiska kommissionen och redan nu har man slagit fast att den inte fått önskad effekt. Målet var att ta lägga grunden för ett Europa med 20 procent marknadsandel av halvledarmarknaden till år 2030 räknat i omsättning. Slutsatsen hittills är att rättsakten endast förmått att förhindra en ytterligare försvagning av Europas redan haltande halvledarindustri, jämfört med USA och Kina som rönt större framgångar med sina respektive initiativ.
Den primära kritiken mot EU:s Chips Act är långa processer i fall där enskilda EU-länder stått för finansieringen och att dessa projekt sedermera behövt godkännas av EU-kommissionen. Som en kort sammanfattning ingick 43 miljarder euro i Chips Act uppdelat i tre delar – 5 miljarder i direkta EU-investeringar medan resten var en ”kombination av privata och offentliga investeringar”.
Ekonomiminister Beljaarts trycker på att Europa har forskning och utveckling (FoU) samt utrustning, såsom den från Nederländernas ASML, i toppklass men att det finns stora luckor att fylla. Framförallt saknas möjligheten till paketering av kretsar och inte minst produktion i spjutspetsen – någonting amerikanska Intel skulle bidra med till regionen, innan de stötte på patrull och i praktiken helt skrinlade planerna.
Många har tolkat Semicon Coalition som ett sätt att underminera den Europeiska kommissionen, men enligt Beljaarts handlar det tvärtom om att hjälpa – någonting som faktiskt framgick av de som läste den ursprungliga kommunikén. Semicon Coalition ses inte som en färdig sammanslutning av länder utan att de vill få till en gemensam deklaration med kommissionen, som i sin tur ska bjuda in samtliga medlemsländer som vill att ansluta sig. Sedan initiativet presenterades har kommissionen dessutom gett det sitt ”starka stöd”.
[…] what the internal demand would be from European countries … so that companies know it’s worth it to start investing
Dirk Beljaarts, Nederländernas ekonominister
För att göra ett bättre andra försök kartlägger koalitionen efterfrågan hos samtliga europeiska länders industrier, en kartläggning som är tänkt att öka investeringsviljan hos de företag som överväger investera i EU. Gällande pengapåsen trycker Beljaarts på att det åter bör handla om både privata och offentliga medel, men att det den här gången är viktigt att se till att det blir en ”trickle-down”-effekt som gör att små- och medelstora företag också gynnas.
We need to allocate funds […] Both private and public funds to push the sector, also to make sure that the trickle-down effect takes place and that (small and medium-size) companies also benefit.
Dirk Beljaarts, Nederländernas ekonominister
Med första Chips Act låg stort fokus på dyra prestigeprojekt och spjutspetstillverkning, som förvisso är viktiga men inte nödvändigtvis är kretsarna som får ekonomin i det stora att gå runt. Lika viktigt, om inte av än större vikt, är att stärka kapaciteten på legacy-noder och specialiserad tillverkning såsom kraftelektronik för den gröna omställningen.
Huruvida EU lyckas bättre med Chips Act 2.0 återstår att se, men att USA tycks anse att isolationism och handelstullar är det nya svarta finns anledning att tro att frågan den här gången tas på ännu större allvar. När det talades om att ”ta hem tillverkningen” av halvledare från Asien har många sett det som en självklarhet att det skulle ske hyfsat enat från EU- och USA-håll, något vi inte längre kan ta förgivet blir fallet.
