Kretsbristen på uppseglingen förvärrades snabbt när coronapandemin slog till mer full kraft. Detta riktade strålkastarljuset mot västs beroende av Asien för kretsar, varför USA och Europa nu kapprustar om att flytta hem tillverkningen. Fabriker är dock inte det enda som krävs för att leverera ett komplett ekosystem inom halvledare.
Sverige har ingen nämnvärd produktion av halvledare, men är desto bättre på forskning och utveckling. Det är någonting Stiftelsen för Strategisk Forskning (SSF) vill ta fasta på när de avsätter 60 miljoner kronor för etableringen av ett centrum för forskning inom halvledardesign. Inom ramen för forskningen ingår en helhetssyn för halvledardesign, från designstegen, såsom chiplets, IP-block, system arkitektur, algoritmer och mjukvara, till färdigställande av färdiga produkter. Målet är att Sverige ”ska bli en av de främsta länderna inom halvledardesign”.
Det är fint att det satsas på halvledarsystemdesign. Jag hade gärna sett att man tänker halvledarteknologi i renrummet och vad som kan göras med själva teknologin också. Jag vågar säga att vi skulle kunna ge världen mer om vi satsade på forskning kring halvledarteknologi. Vi ligger redan i framkant gällande bredbandgapsteknologi, bland annat kiselkarbid.
Mikael Östling, professor och prorektor på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH)
Till Semi14 berättar Mikael Östling, professor och prorektor på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), att han ser positivt på satsningen, men att Sverige skulle kunna erbjuda mycket mer till världen. Likt tidigare lyfter Östling fram som exempel att Sverige ligger i framkant inom bredbandsgapsteknik, däribland kiselkarbid.
I pressmeddelandet framgår av SSF att de 60 miljoner som avsätts är den första av stora satsningar från SSF på mångvetenskapliga forskningscenter (eng. Multidisciplinary Research Centers, MRC), inom naturvetenskap, medicin och teknik. Centrets övergripande mål är att från olika områden samordna forskningsinsatser för ”att tillsammans bidra till att lösa stora samhällsproblem”.
