Inledning: DDR5 – framtidens minnesteknik
Minnestekniken DDR5 äntrade scenen för konsumentbruk den 4 november 2021, då Intel lanserade processorserien Alder Lake, 12:e generationens Core-processorer. Processorserien är den första med stöd för minnestypen och stödjer samtidigt DDR4-minne. Detta gör produkterna perfekta för jämförelser av minnestekniker sida vid sida.
Med DDR5 kommer en hel del förändringar på tekniksidan. Varje minnesmodul representerar nu två kanaler (om än med halverad bandbredd gentemot DDR4), och felkorrigering i form av on-die ECC är en del av standarden. Denna felkorrigering är inte att förväxla med fullvärdig ECC som fortsatt kommer vara aktuell i serverbruk när DDR5 äntrar serverhallarna.
On-die ECC existerar istället för att hindra bit-flip, ett fenomen som ger upphov till minnesfel vid högre frekvenser. Där DDR4-specifikationen från standardiseringsorganet JEDEC officiellt toppat vid 3 200 MT/s (megatransfers per sekund) börjar DDR5 vid 4 800 MT/s. DDR5 kommer också över tid erbjuda mycket större minnesmoduler, upp till 128 GB, att ställa mot DDR4 och dess 32 GB.
Andra ändringar är en fördubblad Burst Length, från tidigare 8 klockcykler till 16. Även strömförsörjning sköts numera av elektronik direkt på minnesmodulen, snarare än moderkortet. Detta förenklar förvisso moderkort, men gör minnesmoduler mer komplicerade än tidigare.
Idag ska vi försöka reda ut på vilka sätt DDR5 representerar en förbättring över DDR4, som sjösattes år 2013. Vi jämför med andra ord det ultimata från minnestekniken DDR4 mot DDR5 i dess tidiga skede, innan tekniken ens nått serverhallarna och fått blomma ut ordentligt.
