Rapporterna om Intel präglades i början av året om att styrelsen avsåg att avyttra bolagets fabriker, där bland annat TSMC och Broadcom ofta förekom som potentiella köpare. Dessa uppgifter upphörde mer eller mindre när Intel fick en ny VD, som av allt att döma vill fullfölja föregångaren Pat Gelsingers vision om att göra bolaget till en världsledande kontraktstillverkare (eng. foundry) som kan konkurrera med TSMC i spjutspetsen.
Efter veckor av tystnad blossar åter uppgifter upp som berör Intels fabriker, men den här gången i ny tappning. Det är The Information som rapporterar att Intel och TSMC är i långt gångna samtal om att bilda ett samriskbolag, i vilket den taiwanesiska halvledargiganten ska sköta verksamheten av Intels fabriker. Enligt uppgifterna finns ett preliminärt avtal där TSMC ska äga en 20-procentig andel av det gemensamma bolaget.
Vidare framgår att det potentiella samriskbolaget möjligen sker helt eller delvis ofrivilligt, detta då USA:s regering och handelsdepartement pressar Intel och TSMC att nå en överenskommelse. Syftet ska vara att de amerikanska makthavarna är av uppfattningen att ett sådant upplägg behövs för att få rätsida på krisande Intels verksamhet. Under 2024 gjorde bolaget för första gången sedan 1986 en förlust om 18,8 miljarder USD, till stor del till följd av nedskrivningar.
En intressant detalj gällande samtalen är att The Information rapport endast nämner TSMC:s ägarandel och inte Intels. Under mars rapporterade Reuters att TSMC förutom Broadcom ska ha försökt få med både AMD och Nvidia på att bilda ett samriskbolag för att ta över Intels foundry-verksamhet – något Nvidia blånekade och TSMC dementerade. Huruvida någon av dessa eller andra aktörer är tilltänkta samägare eller om Intel svarar för resterande 80 procent går det endast att spekulera i.
I och med källan är det rimligt att anta att uppgifterna är sanningsenliga, och om parterna skulle sluta ett avtal kan det få potentiellt stor inverkning på halvledarindustrin. Hela tanken från Intel med att bilda Intel Foundry var att skapa en kontraktstillverkare som skulle kunna konkurrera med just TSMC i spjutspetsen – en marknad den senare dominerar. Förutom att skapa konkurrens på en marknad som skriker efter alternativ var ett av Intels unika försäljningsargument att de skulle vara västvärldens svar på TSMC och sydkoreanska Samsung.
Ytterligare en punkt att ha i åtanke är det faktum att TSMC för en månad sedan gick ut med att de ska addera 100 miljarder USD utöver tidigare aviserade 65 miljarder USD i USA. Ett samriskbolag skulle sannolikt öka den summan ytterligare och göra TSMC till en betydande aktör för tillverkning av de mest avancerade kretsarna även i väst. Beroende på hur upplägget ser ut skulle det potentiellt även befästa dess närmast totala dominans inom spjutspetstillverkning.
Det finns även geopolitiska överväganden att ha med i kalkylen. En konsolidering mellan TSMC och Intel skulle sannolikt stöta på patrull hos globala konkurrensmyndigheter, och här är det möjligt att Trump-administrationen genom påtryckningar kan tvinga fram godkännanden från sina allierade. Det stora farthindret är att få ett godkännande från Kina, som redan visat att de är beredda att stoppa förvärv och sammanslagningar mellan teknikbolag.
Avslutningsvis är frågan om Taiwans så kallade ”kiselsköld” (eng. silicon shield), där tillverkning i landet av framförallt TSMC är en garant för att USA skulle komma till Taiwans undsättning vid en kinesisk invasion. Utan vidare analys urvattnas den säkerhetspolitiska teorin när TSMC så kraftigt utökar sina investeringar i utlandet. Om Semi14 ska våga sig på att spekulera handlar bolagets storsatsningar i USA implicit om ett transaktionellt utbyte, där Trump-administrationen genom TSMC ger Taiwan sådana garantier – utöver den explicita delen om hög efterfrågan från amerikanska bolag.
