Under hösten 2023 trädde EU Chips Act i kraft och vår gemensamma union kraftsamlar nu för att ta hem delar av halvledartillverkningen från Asien. Där andra medlemsländer storsatsar står Sverige handfallet och till näringslivets frustration saknas såväl ledarskap som incitament att investera i vårt avlånga land. Detta trots att vi på många områden är ledande och har alla möjligheter att bli en viktig kugge i en europeisk värdekedja.
Tillväxtverket har publicerat en sammanfattning av rapporten ”Halvledaraktens tillämpning i Sverige”, som myndigheten lämnade in till Regeringskansliet under hösten 2023. Rapporten innehåller en kartläggning av vad Sverige har idag och hur vi med detta kan dra nytta av rättsakten European Chips Act. Här pekas i synnerhet kraftelektronik ut som något Sverige är särskilt bra och bör satsa på – något Semi14 och svenska halvledarintressen i åratal redan konstaterat. Områden som omnämns specifikt är mobilkommunikation, elektrifierade tunga fordon, smart elförsörjning, försvarsindustrin och kvantdatorteknik.
Fram till 2030 är målet för EU att växa regionens halvledarförsäljning från dagens cirka 10 procent till 20 procent av den globala omsättningen, vilken i sin tur väntas dubbleras i samma tidsrymd. Rapporten konstaterar därmed att EU behöver fyrdubbla produktionen och då framförallt inom elektronik som krävs för att klara EU:s högt ställda klimatmål, men även Sveriges egna mål om att till 2045 bli helt fossilfritt. Detta är områden där Sverige tack vare tidigare satsningar som sträcker sig tillbaka till 80- och 90-talet kan bidra.
Sveriges kompetens inom forskning och kunskap inom produktion av halvledare anses vara i toppklass internationellt, men att positionen är ”hotad”. Detta tillskrivs brist på investeringar inom just det Sverige är bra på – offentliga investeringar saknas kombinerat med dålig återväxt (utbildning) på forskare och generell brist på dessa, men även ökad internationell konkurrens. Formuleringen om att det finns kunskap kring hur halvledare tillverkas är även den intressant, men säkert även noga vald då den kompetensen inte omsätts i praktiken i någon större utsträckning.
Vidare har Tillväxtverket tittat på de investeringar som görs i EU och de statsstöd som delas ut för byggnationen av halvledarfabriker. De klart största stöden ges till så kallade megafabs med tillverkning i spjutspetsen, där notan per fabrik utan vidare landar på 200–300 miljarder kronor och till detta krävs robust infrastruktur. Att Sverige som en relativt liten nation i EU skulle kunna tillmötesgå dessa projekt ter sig osannolikt och även detta lyfts som argument för varför landet bör satsa på kraftelektronik, eller ”nischad halvledarproduktion” som rapporten återkommande kallar tekniken.
För att Sverige ska komma vidare föreslås flera åtgärder, där ett är kraftigt ökade anslag till den statliga förvaltningsmyndigheten Vinnova, som i senaste budgeten för 2024 tilldelades 100 miljoner kronor. Tillväxtverket föreslår att Vinnovas budget ska öka till totalt 1 200 miljoner kronor för perioden 2024–2029. Med pengarna ska Vinnova ta ansvaret för European Chips Acts första pelare (Pillar I), som syftar till att föra samman unionens samlade kapacitet inom avancerad forskning och innovation för att sedan kunna omsätta detta i praktiken.
I nästkommande steg föreslås Tillväxtverket få ansvaret för att främja svensk halvledarindustri. Detta innefattar åtgärder inom investeringsstöd för produktionsanläggningar och administrativ samordning inom ramen för den andra pelaren (Pillar II). Tillväxtverket föreslås även få ansvar för den tredje pelaren (Pillar III) för övervakning och krishantering, det vill säga att Sverige har beredskap och inte står helt utan halvledare vid en kris. För att klara av förpliktelserna den andra och tredje pelaren tillstår föreslås myndigheten även bli nationell samlingspunkt med ansvar för kommunikation med myndigheter i andra medlemsländer, kommissionen och europeiska nämnden för halvledare.
Rapporten som beskrivs som en förkortad version av den som lämnades till Regeringskansliet går att läsa här (PDF). Tillväxtverket skriver även att detta inte är en slutprodukt utan att de även i regleringsbrevet för 2024 fått i uppdrag att fortsätta utveckla sitt arbete inom halvledarfrågan. Det finns med andra ord ett intresse, om än perifert, på Klimat- och näringslivsdepartementet för att Sverige ska ta den möjlighet European Chips Act och ökad halvledarnationalism medger.
