EU vill mildra beroendet av Asien för att stilla sin inhemska industris behov av halvledare – då inte minst för den viktiga fordonsbranschen. Förutom att redan etablerade aktörer satsar stort på bland annat kraftelektronik har unionen lyckats locka hit Intel, som med subventioner från EU och dess medlemsländer, storsatsar i unionen. Samtidigt är EU med Tyskland i spetsen i full färd att uppvakta världens största chiptillverkare TSMC.
Turerna kring TSMC och Tyskland har varit många och medan allt mer pekar mot att det blir en etablering trots allt, tar Taiwans utrikesminister Joseph Wu ton i frågan. Under en europaresa påtalade han att EU inte kan bortse ifrån Taiwans vilja till ”bättre relationer” om det nu är så att unionen är intresserade av att få avancerade chip tillverkade inom dess gränser. I kontrast till detta kallar han USA och Japan – där TSMC kommer ha färdigställda fabriker 2024 – för ”likasinnade” och ”mycket goda partner till Taiwan”.
Relationen mellan Taiwan och EU komplicerad, vilket uteslutande går att tillskriva Kinas ”One China”-politik. När Mao Zedong och kommunistpartiet tog makten i Kina (Folkrepubliken Kina) 1949 flydde den tidigare regeringen till ön Taiwan (Republiken Kina) och fortsatte göra anspråk på fastlandet. Sedan många år är det något Taiwan inte längre förespråkar, men Kina står fast vid att Taiwan är en del av landet som inte befriades under revolutionen för över 70 år sedan. Med andra ord anser Kina att Taiwan tillhör fastlandet och länder som är av annan uppfattning får känna på såväl ekonomiska som diplomatiska vedergällningar.
Det är av just denna anledning som EU:s medlemsländer inte vill erkänna Taiwan, då risken är överhängande att dess största handelspartner Kina skulle svara tillbaka kraftfullt. Istället håller de flesta länder inofficiell kontakt med Taiwan, som istället för ambassader har så kallade ”handelskontor” som är de facto-ambassader. Ett av få exempel på EU-länder som på senare tid knutit närmare band med Taiwan till Kinas förtret är Litauen – som välkomnat nya taiwanesiska kontor i landet och fått nya halvledarrelaterade samarbeten länderna emellan i gengäld.
I think this is some philosophical thinking, rather than government policy of putting conditions on TSMC making investment in other [countries],” Wu said. ”That philosophical issue is that when a country is in shortage of computer chips, they will ask Taiwan, ’you should do this, and you should do that’ — but they don’t seem to be thinking about a broader picture of better relations with Taiwan, economic or otherwise.
Taiwans utrikesminister, Joseph Wu
Ovan faktum påpekas av Joseph Wu, som påtalar EU:s dubbelhet mot Taiwan. Trots att det saknas officiella förbindelser var Tysklands regering snabba att ringa sina motparter i Taiwan, för att be TSMC lösa problemet med kretsbristen som nådde sin kulmen under 2021 och slog hårt mot den inhemska fordonsindustrin. I andra sammanhang verkar EU inte särskilt intresserat av att ha med Taiwan att göra, påpekar Wu.
Ett område där Taiwan vill arbeta närmare EU, och där den senare rimligen borde för att vinna över investeringar från taiwanesiska företag likt TSMC, är att ta fram ett bilateralt handelsavtal kallat Bilateral Investmeng Agreement (BIA). Likt så många andra frågor är det någonting EU-kommissionen varit ovilliga att ens inleda förhandlingar om, i det här fallet då det sannolikt skulle påverka EU:s och Kinas förhandlingar kring Comprehensive Agreement on Investment (CAI). Ytterligare ett exempel på EU:s ängslighet är att utrikesministerns visit inte är officiell, och Wu själv har bett journalister inte att avslöja i vilket land intervjuer med honom ägt rum.
Utrikesminister Wu ger dock inte EU enbart ris utan även ros. Han välkomnar att EU återkommande ber Kina behålla status quo gällande Taiwan och att detta kan vara ett av många skäl till att Kina ännu inte tagit till sin militärmakt för att införliva Taiwan. Medan Kina levererar ekonomiska sanktioner mot länder som erkänner Taiwan menar analytiker i väst att landet självt räds liknande motreaktioner om de skulle göra slag i saken och inleda en fullskalig invasion.
I don’t think morally, any sensible country, any sensible leader can stay neutral and say, ’No, we’re not going to pay any attention to [the] atrocity. […] And I think the same can apply to the situation between the U.S. and China. If China initiated any aggression against other countries, in killing innocent people, violating international laws, causing atrocities and destructions, and killing innocent people, and all that, and the United States is trying to help, I don’t think the European countries can say that it’s a matter … between the U.S. and China. When the international community discuss about the major international principles. I think it’s going to be very hard for Europe to say that ’I don’t care’.
Taiwans utrikesminister, Joseph Wu
Samtidigt som de diplomatiska relationerna mellan Taiwan och EU är oklara verkar Wu ändå trygg i att den senare inte skulle sitta tyst om Kina invaderar Taiwan. Själv gör han gällande att han inte ser hur ett ”moraliskt och förnuftigt land med förnuftiga ledare” skulle kunna vara neutrala i en sådan situation. Mellan raderna påtalar han dessutom att USA sannolikt kommer till undsättning och att EU då inte skulle ha annat till val än att göra detsamma.
Någonting som inte nämns, vilket är kutym från regeringshåll i Taiwan att inte tala högt om, är landets så kallade ”kiselsköld”. Det faktum att världens ekonomi skulle drabbas hårt om Taiwan inte kan leverera kretsar ger landet en trygghet, som många frågar sig om de är beredda att ge upp för att stärka EU:s och USA:s inhemska industrier. Det här är ytterligare en aspekt i det storpolitiska spel där den lilla önationen är huvudrollsinnehavare.
