Coronapandemin blev en ögonöppnare för makthavare om hur sårbar de globala leveranskedjorna är. Ett område som blev hårt ansatt var halvledarindustrin, där brist på kretsar i olika stor utsträckning satte globala industrier på paus, däribland europeisk och nordamerikansk fordonsindustri. Det var också med bakgrund av detta Semi14 kom till. Nu arbetar EU och USA med att ”ta hem” tillverkningen av halvledare för att minska beroendet av Asien.
Sedan kalla krigets slut har Sverige monterat ned såväl civil som militär beredskap, men det senare är på god väg att byggas upp på nytt. I ett uttalande till Svenska Dagbladet talar Sveriges minister för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin (M), specifikt om nedläggandet av beredskapslager för elektronik som ett historiskt misstag. Enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) saknas idag beredskapslager för elektronik.
Förr i världen var det den dåvarande myndigheten Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), som hade för ansvar att Sverige skulle ha tillgång elektronikkomponenter vid en kris. För att åstadkomma detta betalade ÖCB komponentdistributören Miko för att hålla lager i Sverige. Komponenter är dock en färskvara och behöver rotera, där gamla enheter i beredskapslagret såldes vidare och ersattes av nyare doningar. När ÖCB lades ned 2002 och betalningarna uteblev 2003 satt Miko på ett lager av osäljbara komponenter, vilket ledde till lagernedskrivningar och konkurs.
För att undvika situationer likt den under coronapandemin satsar EU stort på produktion av halvledare inom unionen, men det ligger många år bort innan vi potentiellt har tillräcklig självförsörjning för att klara en svår utdragen kris. Det är också samverkan inom EU som Sverige tillsammans med andra medlemsländer satsar på för ökad beredskap, men Carl-Oskar Bohlin utesluter trots detta inte att det kan behövas lagerhållning på nationell nivå.
Johnny Alvarsson, under tidigt 2000-tal VD på Elektronikgruppen som köpte upp Mikos konkursbo, betonar att det vore en bra idé med ett inhemskt lager av elektronikkomponenter. Detta inte minst med bakgrund av de senaste störningarna i Röda Havet som tvingat fraktfartyg från Asien att undvika Suezkanalen. Istället tar de den långa vägen runt Afrikas kust, vilket ger en försening på två veckor. Detta har redan lett till produktionsstopp i Europa – Volvo Cars stängde sin fabrik i Gent, Belgien, i tre dagar och Tesla avser släcka sin tyska fabrik i två veckor. Med detta konstaterar Alvarsson att företagen inte lärde sig under pandemin att just-in-time inte fungerar.
En av förespråkarna för nationella beredskapslager är Chris Miller, författare till succéboken Chip War: The Fight for the World’s Most Critical Technology, som betonar att tillverkningsindustrin måste fungera även vid konflikter. I en tidigare intervju till Svenska Dagbladet konstaterade han att mänskligheten överlever utan chip i spjutspetsen för smarta telefoner, men att de alltid måste finnas för de apparater vi inte kan leva utan. Indirekt talar han således om att kapaciteten som behöver byggas ut främst är legacy-noder. Även Miller menar att det är dags för företag att ge upp just-in-time-principen och att det är hög tid att börja lagra halvledare.
Det är glädjande att Carl-Oskar Bohlin som under Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen talade klarspråk om att det kan bli krig i Sverige även erkänner behovet av beredskapslager för elektronik. Tyvärr står Sverige fortsatt handfallet i frågan och hittills har regeringen inte visat något tydligt intresse för att bidra till EU:s halvledarförmåga.
