Med telefonen Mate 60 Pro lyckades Huawei med vad västvärlden ansåg omöjligt, nämligen att tillverka en avancerad systemkrets (SoC) på 7 nanometer med inhemsk förmåga. För bolaget och rentav Kina som nation markerade det här ett stort kliv framåt, men trots detta ligger de uppskattningsvis fem år efter i utvecklingen jämfört med teknik inom västvärldens intressesfär.
I samband med 2023 World Computer Conference talade Huaweis roterande styrelseordförande Xu Zhijun om utmaningarna Kina står inför till följd av USA:s handelsrestriktioner. På tillställningen konstaterade han att Huawei, och i förlängningen Kina, måste använda inhemskt tillverkade lösningar – även om det bästa landet förmår är vida underlägset vad som finns tillgängligt på den globala scenen. I klarspråk uppmanar han andra kinesiska bolag som inte är under samma embargo som Huawei att söka sig inåt landet och välja bort halvledare från väst.
Han fortsätter på spåret om att Kina ligger efter med flera svidande kommentarer. Ett är att landet måste gå back to basics i datorindustrin och börja om från början vad gäller alltifrån persondatorer, servrar, mjukvara, operativsystem, processorer, minne, nätverkslösningar och mycket mer därtill. För att dra en jämförelse gällande teknisk förmåga menar Zhijun att utländska konkurrenter har expertis på doktorandnivå, medan Kina idag är på grundskolenivå.
Huaweis systemkrets Kirin 9000S som används i Mate 60 Pro är sannolikt den mest avancerade kretsen som produceras i landet. Den tillverkas på Semiconductor Manufacturing International Companys (SMIC) andra generation 7 nanometer (N+2) och kritiker talar ihärdigt om att systemkretsen bör ha dålig yield och inte kan vara ekonomiskt gångbar. Nyligen rapporterade Semianalysis att så inte är fallet, men två saker talar ändå för att Huawei behövt göra kompromisser för att nå acceptabel yield.
Det första är klockfrekvenserna för systemkretsen, vars processorkärnor ligger cirka 500 MHz lägre än andra flaggskeppskretsar på 7-nanometerstekniker från TSMC och Samsung. Det andra är bakstycket på Mate 60 Pro som till stor del består av en ångkammare (eng. vapor chamber) på runt 7 000 kvadratmillimeter (mm²), som Huawei alltså bedömt krävs för att kyla kretsen. Låga klockfrekvenser med hög effektförbrukning och tilltagen kylning är alla indikationer på att ett företag behövt sänka prestandakraven för att kunna producera något som håller en rimlig balans mellan yield, kostnad och volym.
Minnesproduktion är Kinas svaga sida
Trots frågetecken kring SMIC:s 7 nanometer råder inga tvivel om att de klarar av att tillverka en sofistikerad systemkrets som Kirin 9000S, och runt 90 procent av telefonens komponenter ska vara tillverkade i Kina. Två nyckelkomponenter som inte ingår i detta är primärminnet av typen LPDDR5X och lagringsminnet, som kommer från SK Hynix. Medan lagringsminne är något som går att tillverka inom landet genom Yangtze Memory Technologies Corp (YMTC) kan detsamma inte sägas om primärminne, där Kina saknar kapacitet som kan kallas modern.
På minnesfronten togs många på sängen och då inte minst SK Hynix, som med emfas menade att de inte sålt dessa kretsar till Huawei och därigenom brutit mot handelsembargon riktade mot bolaget. Det hela har fått en förklaring med att Huawei använder minneskretsar som de bunkrat upp sedan innan sagda embargon trädde i kraft, rapporterar Bloomberg via Techinsights. Med andra ord handlar det om ändliga resurser och vad som händer när dessa tar slut återstår att se.
Vid sidan om telekom och telefoner ser Huawei ut att ha tagit en ledarroll när det kommer till att stärka den inhemska halvledarindustrin. Bland annat forskar de på att ta fram mer avancerad litografiska verktyg och tros bygga ett skuggnätverk för halvledartillverkning, för att runda restriktionerna bolaget blivit föremål för. Kinesiska staten arbetar därtill på att ta fram en massiv statlig fond om 300 miljarder yuan, cirka 460 miljarder kronor, som ska gå till att stärka inhemsk halvledarindustri.
När USA först införde sina handelsrestriktioner mot Kina för att isolera landet halvledartekniskt talade kritiska röster för att det på sikt skulle bli verkningslöst, då det endast skulle stärka Kinas målmedvetenhet om självförsörjande. Landet är långtifrån att vara i mål, men att kritikerna fått rätt råder det – föga förvånande – inga tvivel om.
